Arbeta ett nödvändigt ont

Arbeten

Mitt arbetsliv har varit av mångfald, barnskötare, fritidspedagog, kontorist, sekreterare, verksamhetsutvecklare på föreningar och jag har även provat på att vara lokalvårdare.

Jag  kan säga att det varit som ett berg upp och ner, blandad terräng trevligt som träden som växer på klippväggen och trist som alla vassa bergskanter. Långsiktigt som floden långt i fjärran.

Det jobb jag drömde om var:

Hemmafru med 5 barn. Är det ett arbete tänker du? Jo världens bästa och äldsta arbetet. Tänk att först bära en bebis i 9 månader, föda barnet och sedan följa ett barnets utveckling hela livet. Ja men mannen då? Ja men han får också vara pappaledig, träffa barnet kvällar och helger. Jag bestämde redan som 15-åring, att jag skulle städa mitt eget hem - inte någon annans, putsa mina egna fönster - inte grannens, sy mina egna gardiner - inte åt Herr Svensson, laga min familjs egen mat - inte på restaurang åt andra samt ta hand om mina egna barn och inte ha dom på dagis.

Har du tänkt på att: om jag är lokalvårdare, kock, sömmerska, fönsterputsare, barnskötare,  förskollärare eller fritidspedagog alltså,  gör saker åt andra då är jag värd något. En värdig människa. Men om jag gör det åt mig själv och min familj då är jag inte värd någonting.   Varför har det blivit så?

Nu blev det inte som jag tänkt. Började som barnskötare första på lasarett därefter på dagis (då = daghem för barn då föräldrarna arbetade) Därefter blev det kontorsutbildning eftersom jag hade dåligt immunförsvar. Var barnen sjuk på dagis blev jag sjuk.  🙂 Jag gick med Andreas under tiden jag gick kontorsutbildningen och han ville komma ut innan jag var klar med utbildningen. Men det gjorde ingenting - jag skulle i alla fall vara hemmafru.
 Det blev tyvärr inga fler barn på grund av sjukdom. Åren flöt på och blandades med att vara dagmamma (då - extra mamma på dagtid då föräldrar arbetade).Kommande åren blandades jobben med SJ, Försäkringskassan dagmamma, jobb åt Scoutförbundet, Ersboda slöjdförening och så sista jobbet IFK Umeå. En förening med flera olika sektioner inom idrott.

Jobb på ett idrottskansli?? Jag som är fullständigt ointresserad av idrott. Men, mina uppgifter var att sköta hemsida, kurs för tränarna hur man närvarorapporterar, medlemsregistrering m.m. Jobbade med Harry, Anders, Henrik, Anton och så chefen Mats. Killarna gillade olika idrotter så det blev inte så mycket idrottssnack på lunch och fikaraster.  Men under skid-SM och Friitrotts-SM och då blev det mycket idrottssnack. Men för att göra en lång historia kort. Att arbeta på IFK Umeå var det roligaste jobbet jag haft under mina år.  Och där tog jobbtiden slut och det blev inga fler jobb och jag blev istället en glad pensionär. Åren som dagmamma var också roliga, men man jobbar ensam vilket blir tråkigt i längden.

Varför har jag haft svårt med jobb? Som dagmamma tog höft och högerarmen slut.  Fick dessutom problem med höger häl som opererades 3 gånger och vänster häl fick också träffa ortopeden.  Jag fick också diskbrock. Kontentan av det hela blev att jag måste ha varierande arbete, jag fick inte sitta för länge då tog rygg och höft stryk och inte gå och står för mycket då pajade fötterna. Läkarintyg på det fick jag också. Tyvärr är de så att alla  arbetsgivare vill ha personer som är 120% frisk. Vilket jag inte var. 

Idag är jag en glad pensionär har lämnat arbetslivet bakom mig sedan 2019 och nu kan jag vandra i skogen när jag vill, sova hur länge jag vill på morgonen och slipper tänka på jobb.